Ute i vårt samhälle finns det människor som behöver hjälp, ser vi det eller väljer vi att blunda? Frälsningsarmén har en lång historia av arbete med samhällets bortglömda och som kämpar för människor med sociala och andliga behov. Deras symbol är välkänd och deras arbete respekteras av de flesta.
Jag heter Elisabeth Svärdtorp och är föreståndare på Frälsningsarméns Öppna Sociala verksamhet i Luleå. Vårt upptagningsområde är Luleå-Boden-Piteå-Älvsbyn.
Mitt arbete innebär att ta emot bokningar för samtal och hjälp av olika slag, både ekonomiska och andliga. Det kan vara arbetslöshet, långtids sjukskrivning, skilsmässa eller en för låg pension.
Många känner skam inför att söka hjälp men vi möter alla med respekt och utan fördomar eller pekpinnar. Det kan ibland röra sig om en dyr medicin man inte har råd att hämta ut, tandläkarbesök som gjort ett stort hål i en redan ansträngd ekonomi, hyra man blivit efter med av olika orsaker, den som söker vår hjälp är även tacksam över de presentkort vi delar ut. För mat kan ibland saknas hos en barnfamilj med flera barn och då är det så välkommet.
Eftersom Myrorna är Frälsningsarméns secondhand (den första i Sverige som startade redan på 1800-talet) så kan vi ge rekvisitioner för inköp av allt från kläder till möbler eller husgeråd. Sen har vi Öppet Hus varje torsdag för den som vill komma in och fika, samtala eller handarbeta. Gemenskapen är så viktig för alla och att möta andra i en utsatt situation ger kraft att orka vidare…jag är inte ensam.
Vi har även en Sommargård i norra Sunderbyn som ligger vackert nere vid Lule älv. Där kan vi erbjuda dagkollo, gemenskaps dagar och även hyra ut den till privatpersoner. En del som kommit till oss har vi bjudit ut på en weekend med eller utan barn. Något som har blivit så uppskattat.
Min egen livshistoria har många nyanser och för en kort sammanfattning så är jag yngst i en syskonskara på tre. Växte upp i ett kristet hem och tog som ung beslutet att följa Jesus. Livet har väl gett mig sina törnar men det har varit en tillgång att få känna sig buren av den högste. Mina syskon med familjer och deras barn betyder så mycket för mig.
Efter 30 års arbete inom industrin blev jag friställd och arbetslös. Det var nästan 7 år på dagen när jag blev tillfrågad av kårledaren i Luleå om jag ville börja arbeta med deras sociala öppenvård. Ett bönesvar inte bara för mig utan även för mina nära och kära som sänt upp många böner för mig. Ser att min tid utan arbete ger mig en erfarenhet när jag möter människor i samma situation, jag kan förstå och veta precis hur utanför och utsatta dom känner sig.
Min och vår uppgift till dessa är att se hela människan, men även ge dom en hälsning att dom är värdefulla och älskade för sin egen skull.