Kristi renande eld
En sammanfattning av annandagens predikan i Bönhuset
Många julsånger handlar om fred på jorden och om olika former av frid. Man kan tänka att de spinner vidare på temat i julevangeliet ”Ära i höjden åt Gud och fred åt dem som han utvalt” (Luk 2:14). När vi kommer till annandag jul så kan vi därför lätt tänka att vi ska fortsätta i julmysets spår och njuta av eftervärmen av julens fridfulla budskap i våra röda kläder.
Men detta är dagens text:
Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.
(Luk 12:49-53)
Annandag juls tema är martyrerna. De som fått plikta med sitt liv för sin tro. De som dödats fast de är oskyldiga. I kyrkans tidsrytm följer martyrskapet direkt efter julens mirakel. Annandag jul krossar alla våra illusioner om en mysig julkrubba. Med vänliga kossor, ett vänt föräldrapar med rosiga kinder och ett kolikfritt barn. Annandag jul kastar oss rätt in i vår skitiga värld, med smärta och försakelser, där oskyldigt blod flyter.
Annandag jul påminner oss om att Jesus Kristus föddes in i en värld full av våld. Den här dagen påminner oss om att Herodes kände sig hotad av den Fredsfurste som föddes in i världen. Så hotad att han dödade alla barn under två år i Betlehem. Och plötsligt klingar julsångerna som glättigt handlar om fred falskt.
Vart kan vi finna fred någonstans? Jesu ord till oss verkar inte i denna stund särskilt upplyftande. Vad innebär det att Jesus är Fredsfursten i relation till dagens bibelord?
Fred kommer aldrig utan motstånd. Och på samma sätt är det när Jesus kommer till jorden för att stifta fred. Samtidigt som vi människan vill ha fred, så vill vi hon också var fullständigt fri från både Gud och andra människor. Detta föder konflikter och omöjliggör verklig fred. Jesu budskap är utmanande mot både vår tro att vi kan klara oss utan Gud (Luk 12:29-30) och vår vilja att leva i egoistisk separation från vår nästa (Luk 6:27-30). Därför stöter han och hans lärjungar på en kompakt mur av motstånd.
Jesus föddes till världen i ett skitigt stall för att tända en eld. En renande eld som möjliggör för människan att älska Gud och sin nästa. Men det är också en eld av dom över vår rådande, egoistiska ordning som inte vill ha någonting att göra med Gud.
Och eftersom det är en eld av dom över vår bestående ordning så leder det till splittring. Vissa trivs alltför bra i hur saker är nu och hånar och förtalar Guds nya ordning. Andra vill sätta sig vid Jesu fötter för att lyssna till honom. Spänningen kan leta sig hela vägen in i familjer. Kyrkans uppdrag är att vara en ny familj för de som lever i splittring i sin biologiska och vara en medlare mellan splittrade parter.
Vad är det för dop Jesus våndas inför? I den tidiga kyrkan kopplades dop samman med att dö (Rom 6:3-4). Kan det vara så att Jesus talar om sin egen död? Då är det kanske så att Jesu död är det som ska tända elden.
När Jesus krossas av vår kompakta mur av motstånd. Då i det som verkar vara den största förnedringen av alla så stiftar Jesus fred med skapelsen (Kol 1:19-22). Gud förflyttar oss genom sin död från döden och mörkret till sitt ljus och liv. Han tar på sig skulden för vårt kompakta motstånd. Och när han har gjort det ger han oss också den helige Ande som en renande eld. Som bränner bort vårt hjärtas smuts och avslöjar en bild av Kristus där i. Han möjliggör för oss att alltmer lära oss att älska Gud och älska vår nästa.
Vi blir befriade till att vara vittnen (martyria) för det Jesus gjort och för Guds nya ordning av försoning som vi väntar oss att Gud ska föra till oss i sin fullhet. Samt försöka leva ut denna nya ordning. För där i Kristi eld finns vår verkliga fred.