Denna regniga morgon fick församlingen bland annat besök av Roland Sjölander som berättade om sina erfarenheter kring alkohol. Jonas Öberg ledde mötet och hade dagen till ära ordnat ett band med en country-musiker, en tidigare elev från Mellansels Folkhögskola samt Samuel Söderberg. En hel del lovsång sjöngs under mötet, till trummor, gitarr, bas och piano i en härlig ensemble.
Fikat efter mötet bestod av tårtor som passade väl till denna högtidsdag.
Alltid lika fikasugna!
Roland delade med sig av ett ämne som berör oss alla, på ett eller annat sätt. Han inledde med att dela detta bibelord:
Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.
1 Korinthierbrevet 10:23
Enligt statistik uppfyller 350 000 svenskar kriterierna för att vara alkoholberoende. Roland berättade att det finns en sak som krävs för att bli en alkoholist, och det är att dricka alkohol. Det räcker inte med att ha särskilda anlag för att bli beroende av alkoholen, utan man måste öva. Roland jämförde med hur det var i sport och i musik, där vissa hade anlag för att bli duktiga, medan andra inte hade det. Oavsett anlag var man tvungen att öva för att bli duktig. I alkoholens fall är man tvungen att dricka för att kunna bli beroende. En del, menar Roland, säger att alkoholister har en dålig karaktär, att uppväxten har varit missgynnsam eller att det endast sitter i våra gener men i dennes fall spelade inget av dessa någon roll. Han hade en väldigt fin uppväxt i Västergensjö med en kärleksfull familj och han vet ingen i tidigare släktled som har haft problem med alkohol.
Ingen vet på förhand vad som kommer att hända när du dricker alkohol var Roland noga med att poängtera. Man planerar inte att bli alkoholist och uttrycket är egentligen ganska förnedrande. Roland ställde frågan om alla som dricker blir alkoholister och svarade att det inte är så, tack och lov. Man ska dock vara försiktigt eftersom man inte innan kan veta om man har dessa anlag för beroende eller inte. Det kan vara intressant att kartlägga omständigheter, men dessa behöver inte spela någon roll. Det gjorde det åtminstone inte i Rolands fall.
Vad är då en alkoholist? Roland uppmanade församlingen till att fråga, för han själv vill gärna berätta. Han menar att alkoholism är en slags mental besatthet där man är ute efter de positiva effekter som ett rus kan ge. Däremot blir konsekvensen istället den motsatta reaktionen som han liknar vid en allergi. Man går över gränsen och kan inte sluta dricka, hela kroppen skriker efter mer alkohol. Det går inte att sluta.
Finns det hopp för alkoholister som hamnat i denna situation? Roland beskriver att en avdramatisering av problemet hjälper. Vi ska inte behöva skämmas över det som är jobbigt i våra liv. En viktig del av förbättringsprocessen är att man inser vad problemet faktiskt består i. Roland ser alkoholism på samma sätt som en cancersjukdom. Man måste lyda läkarnas råd för att kunna bli bättre. Det är viktigt att personen kommer till insikt om sjukdomen, eller vad man vill definiera alkoholism som. Roland går alltid på AA-möten (AA står för ”anonyma alkoholister”) på alla orter där han befinner sig och eftersom han reser mycket blir det på flera ställen, över hela jorden. Det är hans vård och menar att utan den skulle han vara illa ute.
Roland avrundade med en liknelse från Lukasevangeliet 15:11-18, liknelsen om den förlorade sonen. Efter ett liv där han slösat bort sin del av faderns förmögenhet väljer han att komma tillbaka med orden ” Far, jag har syndat mot himlen och mot dig”. Sonen får insikt om vad dennes liv har ställt till med och försöker rätta till det.
Roland tog upp ett mycket viktigt ämne som jag själv funderat en del kring. Vid fikabordet efter mötet pratade några om hur alkoholen smugit sig in i vardagliga sammanhang i den kristna gemenskapen. Det kan vara en vinflaska som serveras i samband med en middag eller någonting liknande. Den stora tanken var vem som kunde drabbas av att alkohol erbjöds i dessa sammanhang. Hur kan jag veta att min middagsgäst kan klara av att ta ett glas?
Roland upprepade att han inte ville moralisera över alkoholfrågan, utan endast dela med sig av sina egna erfarenheter och beskriva vad som kunde ske om man drack alkohol. Han beskrev av gudstron tynade bort under de svåraste perioderna i livet och i vissa skeenden ”orkade” han inte med Gud. Roland genomgick en behandling under fem veckors tid för att bli bättre och då insåg han också att gudstron hade kommit tillbaka på ett starkare och mer jordnära sätt än tidigare. ”Tack vare Guds nåd har jag blivit nykter”. Som alkoholist kan man välja bort alkoholen och leva ett gott liv avrundade Roland med. Det känns hoppfullt för alla som har denna problematik
/Lotta Nordlöf