En del kanske har funderat över bilden på Bonhuset.com föreställande fyra pusselbitar. Andra har kanske redan listat ut det.
Var för sig är varje pusselbit helt unik och olik de andra även om de också är lika. De uppfyller alla en funktion eftersom de är del av en helhet. Var och en har de sin plats.
Att lägga ett pussel kan vara tidskrävande. Det kräver både tålamod och fokusering på att lägga rätt bit på rätt plats. Under tidens gång börjar man få upp en struktur vilket gör att det går lättare och lättare. Rätt som det är fastnar man och måste stanna upp för att fundera; till eftertanke. Men inga hinder är för stora att de inte går att komma över, vilket är en god regel. Vidare ser vi att den möda vi lägger ner på arbetet inte är förgäves utan något börjar växa fram, en helhet. Även om varje pusselbit är helt unik i sig kan de aldrig ge denna helhet ensam, utan måste passas in i varandra.
Varje människa är en pusselbit. Tillsammans bildar de en helhet, en Guds församling. Den sista pusselbiten som gör just helheten är Jesus själv. Utan Honom kan aldrig pusslet bli klart utan förblir liggande i en mörk kartong i ett skåp någonstans. Utan Jesus råder evigt mörker.
Så ser vi pusslet i dess helhet. Den tid och kraft vi lade ner är bara ett blickfång i livets backspegel. Visst kommer vi ihåg svårigheterna men gläds desto mer åt det nya och fantastiska. Var och en av våra tre församlingar har under en lång tid formats till en ny pusselbit. Dessa söker efter en del av en helhet. Tillsammans har vi insett att vår tro står på samma grund och att vi har samma mål.
Nu bygger vi vårat pussel tillsammans och kan se, precis som med ett vanligt pussel, att en bild växer fram. På bilden står en ljus gestalt och i sin famn ligger ett nyfött barn. Mannen på bilden är Herren Jesus Kristus och barnet är vi, en tro som bär.
De tre pusselbitarna är våra tre församlingar. Den fjärde som ger helheten är Jesus själv.