Ibland vet jag inte om jag drömmer eller om jag är vaken. Jag såg mig själv sitta på en sten omgiven av höga berg. Endast en svag bris fläktade. Jag hade bett till Gud att en fågel skulle komma och sätta sig på min axel. Varför vet jag inte.
Efter en liten stund satte sig en liten fågel på marken knappt en armslängd ifrån mig. Jag tänkte att detta var ju inte det jag bad om, fågeln skulle ju sätta sig på min axel. Varför gjorde Gud så?
Efter en liten stund slog det mig att detta faktiskt var bönesvaret. Gud hade sänt en fågel och även om den nu inte satte sig på min axel, svarade Gud på min bön. I samma ögonblick som jag insåg detta flög den lilla fågeln upp och satte sig på min axel. Jag tyckte nog att den blinkade åt mig innan den flög ut över det fantastiska landskapet.
Vad var poängen med detta? Jo ett bönesvar får vi alltid, men många gånger ser vi det inte eftersom vi söker ett svar så som vi själva vill ha det. Jag ville att fågeln skulle sätta sig på min axel och när den inte gjorde det kunde jag inte se bönesvaret. När jag väl släppte mina egna tankar för en stund, klarnade allt och fick i mitt hjärta bli viss om bönesvaret som Herren sänt.
När vi ber ska vi göra det utifrån en övertygelse; att Gud ALLTID svarar på våra böner och när svaret kommer sker det enligt Hans vilja. Så ska vi också bygga vår tro; utifrån en övertygelse.
Den lilla fågeln, som Gud sänt, blev min övertygelse.