Sommaren har varit härlig, sol och värme. Inte ett regnmoln så långt ögat nådde.Med mycket sol och värme en längre tid kommer torkan. Mark och växter ropar efter vatten, och när regnet dröjer blir marken torr och det som är liv i vissnar och slutar växa.Bäcken som brusade kraftigt från våren avtog alltmer och mitt på sommaren tystnaden den helt.
Så börjar det att falla ett stilla regn, och fyllde upp där det förut var torrt. Det börjar rinna mellan de mossiga stenarna. På samma sätt kan det vara för oss människor att den andliga ”torkan” gör sig påmind.
Vi tycker att vi inget har och inget förmår, det som förrut blomstrade och växte upplever vi som en torkad öken. Jesus är vår trädgårdsmästare han vill vattna i våra liv. Han vattnar på ett försiktigt sätt så att växterna hinner ta åt sig och tillgodogöra sig vattnet och näringen.Du har faktiskt liv i dig fast det inte verkar så, tillåt bara Herren att ”vattna”.
Mötte en vän som tyckte att det blev lite väl långt mellan möten i kyrkan under sommaren, att det kändes lite ”torrt”. Det är ett friskhetstecken! Längtan efter Gud och gemenskapen med andra oavsett vars vi kommer ifrån det är sunt. Väl mött i Bönhuset.
I Psalm 63 vers.1-5 står det
En psalm av David när han var i Juda öken
”Gud, min Gud dig söker jag, min själ törstar efter dig,min kropp längtar efter dig,som ett kargt och uttorkat land. Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet Din nåd är mer värd än livet. Min tunga ska prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.