Snart sticker vi! 17 unga och mindre unga åker på en missionsresa till Paraguay, om någon skulle ha missat den informationen. Vi åker tåg från Övik på morgonen den 27 mars och kommer hem någon gång på morgonen den 12 april. För mig personligen blir själva resan den största utmaningen, en cirka tolv timmars lång flygresa från den första mellanlandningen i London till den andra i Sao Paolo. Kan ni tänka er synen av femton ungdomar, på en av världens största flygplatser, som drar på sig stödstrumpor inför kvällen?
Väl borta på andra sidan jordklotet kommer vi att bo på en lägergård som en församling där borta äger. Det blir ett ganska lyxigt boende, om man ska jämföra med standarden som annars skulle ha getts i landet. Paraguay är nämligen inte något rikt land som Sverige, trots att storleken på länderna är ungefär desamma. Var tredje Paraguayan lever under fattigdomsgränsen, alltså mindre än sju kronor om dagen. Undersöker vi istället de som bor på landsbygden stiger siffran till nästan 90 procent som lever i fattigdom! Inkomstskillnaderna är några av de största i världen och skiljer sig markant från de som vi kan se i Sverige. De fattigaste äger ingenting medan de rikaste har hus och ägor som normalsvensken bara skulle kunna drömma om. Glädjande är dock att landets ekonomi är på väg upp vilket förhoppningsvis kommer att leda till satsningar på industrier, infrastruktur och sociala förbättringar i landet. Det är i alla fall min önskan.
För att få inspiration till vad som ska med i resväskan har jag letat en hel del på nätet. Pannlampa, armékniv samt kirurgtape är återkommande prylar som rekommenderas. Ingenstans läser jag att det är bra att packa med sig Guds ord, bibeln. Jag förundras varje dag över hur Gud har hjälpt oss att samla ihop pengar till denna resa då vi har kommit långt över vårt ekonomiska mål. Hur är det ens möjligt att skrapa ihop denna summa på ett halvår, då vi alla är upptagna med skola och jobb? För Gud är alltid möjligt. Bibeln ska med, i övrigt packar jag ner ett halvt apotek och en rulle gaffatejp (du läste rätt) i min resväska. Om det är någonting som jag har lärt mig under tiden som ledare för ungdomsverksamheten i församlingen är det användningsområdet för detta påhitt…
På sista april kommer vi som varit med på missionsresan att hålla i ”Ge för livet”-mötet som börjar klockan 18. Det blir ett riktigt härligt möte med många berättelser från det lilla landet i Sydamerika. Efter mötet blir det kaffekalas innan majbrasan tänds vid Föreningsgården. Därefter är det full fart på Bönhuset igen då ungdomarna tar över. Det ryktas även om att några stekare kommer att servera hamburgare till kvällsfika. Ses vi inte innan dess, gör vi det då.
Bär oss gärna i förbön under vårt äventyr på andra sidan jordklotet. Vi vet inte vad som väntar oss där, mer än att Gud har lovat oss en erfarenhet utöver det vanliga som vi definitivt kommer att bära med oss resten av våra liv. Alla praktiska saker som flygplatskontroller (som min make alltid blir ”slumpvis utvald” till…), magproblem och sådant som vi inte rår över är det bra att lägga i Guds hand.
//Resfeberteamet genom Lotta Nordlöf