Vi minns alla åren 2015-16 då kom dom, de som inte kunde vara kvar i sina länder pga krig förföljelse. Och i städer och på landsbygden fick vi helt plötsligt många fler innevånare. Vi lärde känna människor med annat språk och kultur. Kyrkor idrottsföreningar andra föreningar och privatpersoner öppnade sina hjärtan för de som ingen ville veta av.
Efter några år hade vissa flyttat till annan ort och andra kommit i deras ställe. Församlingsmedlemmar hjälpte flyktingarna med praktiska saker som ansökningar till myndigheter språkkurser kläder mm. man visade dem kärlek och omsorg. Vi blev delaktig i deras liv och bakgrund. De blev våra vänner. Att presentera de för en som älskar dom förutsättningslöst kändes fantastiskt och naturligt. Kristus dog även för flyktingen. För en del så fick vi glädjas åt att Kristus kom in i deras liv. Efterhand så fick våra vänner negativa besked och vi grät med dom när vi fick skiljas åt. Några har fått uppehållstillstånd men alltför många har fått lämna landet eller försvunnit från radarn. Att man inte tas på allvar när man säger att man blivit Kristen måste kännas jättesvårt, när man sen skall utvisas till ett land som kommer göra allt för att förfölja eller döda dig, det är bara att tänka efter själv. Man är inte önskvärd någonstans, svårt för oss svenskar att ta in.
Vi har fått skiljas från många som går en oviss framtid till mötes, att inte kunna göra något för att förhindra det känns dubbelt tungt.
Vad har våra ansträngningar varit värd då, har det varit värt något alls?
Är övertygad om att den tid vi fått vara deras vänner har vi trots allt givit dem hopp och kärlek, att inte alla människor vill dom ont. Du som gett så mycket kärlek och kraft till familjer och enskilda, du ska veta att du/ni gett dem hopp för livet. Sen lär vi ju att Jesus aldrig överger eller sviker oss och det hoppet får nu våra vänner ha var de än är. Tro att det ordet är sant när saknaden är stor.
Vi hade en församlingsdag 2018 där våra vänner var med. Vi skulle bla. ta bilder av naturen människor mm, våra flyktingvänner tillverkade ett kors och ställde på stranden och tog en bild. ”De kom över haven gick i land och fann korset som gav dom ett Nytt liv och ett nytt hopp, glöm inte det.”
/Lasse C